Hästintresset, många tror nog att det har svalnat totalt för mig. Men så är inte fallet, nu är längtan till stallet starkare än någonsin. Av någon konstig anledning känner jag bara en stor dragningskraft mot allt som har med djur att göra. Kanske är det för att jag ibland tappar tron på människor. Jag tappar tron på människor, för jag känt mig så borta och sårad av andras känslor mot mig. Många gånger som jag inte dugit precis som jag är. Är det möjligt?
Ibland undrar jag varför jag slutade på klubben, men svaret är ganska klart ändå. Jag hade inte tid och jag trivdes inte för den delen heller, det kan ingen i frågasätta. En del av varför jag slutade, är att jag vill kämpa upp emot mina egna reslutat och jag vill känna att jag har frihet. Så har det blivit i allt jag gör, jag vill ha egna mål och reslutat. Jag vill vara fri och känna att världen vilar på mina egna vingar.
Den senaste perioden i mitt liv har varit en uppbrytelse, jag har lärt mig så otroligt mycket och jag känner mig som en helt ny människa i många sammanhang. Dimman har precis i princip börjat lätta och denna dimma har legat över mina axlar i 6 månader. Det känns skönt, att jag kanske kan bli lite visare och lite klokare med allt detta i bagaget. Att jag har lite extra kraft och lite extra mod. Att jag vågar chansa och vågar ta lite större risker, vågar göra sånt jag aldrig skulle göra (sånt människor aldrig tror att jag skulle kunna göra) och vågar ta egna intiativ. Vara mer positiv liksom. Inget är bättre än ett leende på läpparna och en awesome känsla i kroppen. Inget.